Fredrik Stål skriver och plåtar sig genom en tillvaro som immigrerad västgöte i Stockholm.
Skivbolagsdirektör, klubbarrangör och DJ. Emma Bates har många järn i elden, men är kanske mest känd för att skapa musik under artistnamnet Otur. I slutet av maj kom hennes senaste alster Twin Behaviour, ett efterlängtat album som bland annat fick finfint betyg av musiktidningen Sonic. Vi hade träffats några veckor tidigare på ett stort vitt papper för att ta nya pressbilder.
P.S. Du som använder iTunes kan köpa Twin Behaviour här. Men det går också att hitta Oturs musik på Spotify.
Ett stenkast från Mariatorget i Stockholm ligger 8T8, en liten butik där man säljer närodlad, ekologisk och småskaligt producerad mat. Jag begav mig dit en onsdagskväll i slutet av april för att fotografera permakulturarkitekten Peter Hallén som har ritat stället.
Idag fokuserar Peter helt på projekt med tydligt miljötänk, men det har inte alltid varit så. Det som främst orsakade omställningen var en livskris som bland annat resulterade i att han sålde hela sitt gamla liv på loppis. Sedan dess sätter Peter planetens bästa i första hand och han har många spännande idéer för framtiden.
Mina bilder och Johanna Ståls intervju med Peter Hallén hittar du i Camino nr 23 som finns ute i butik nu!
Även om man kan tro det, så har min tillvaro inte alls varit händelselös den senaste tiden. Jag har tvärtom varit mycket aktiv och hunnit med en hel del utöver mina vanliga rutiner. Givna hästar har skådats i munnen, grisar har köpts i säckar och blå skåp har nyttjats till helt andra saker än vad de var snickrade för. Men en bragd är särskilt värd att uppmärksammas och lovsjungas kring lägereldarna nu i sommar.
Historien börjar med den här bloggens ursprungliga syfte. När jag skrev ned det hade jag just sagt upp mig från mitt dåvarande jobb och gett mig själv i uppdrag att hitta ett nytt på hundra dagar. Och idag är saken biff. Tidplanen höll inte, men efter cirka tvåhundrafyrtio dagar sprängde jag äntligen målsnöret och klev stolt upp på prispallen med ett signerat anställningskontrakt i näven. Sedan slutet av januari håller jag nämligen till här.
Det jag saknade allra mest förut var att få utlopp för min kreativitet. Men som copywriter på Sveriges tredje största kommunikationsbyrå får jag nu vara kreativ nästan precis jämt. Det känns rent ut sagt skitbra. Och med de orden sätter jag faktiskt punkt för detta kapitel eftersom jag har för avsikt att inte skriva något mer om mitt jobb här.
Men vad göra på fritiden när man har börjat försörja sig på sitt stora intresse? Luta sig tillbaka i länsstolen och rulla tummarna eller modigt höja blicken och börja planera nya hjältedåd? För er som känner mig kan svaret tyckas självklart. Trots det har jag beslutat att ge mig själv en ny utmaning. Vad det blir vet jag ännu inte. Men Hundra dagar kommer alltså att leva vidare och till dess att nästa uppdrag är spikat fortsätter jag att blogga utan mål och mening… Ni kommer med andra ord inte att märka någon större skillnad.
Nytt år, nya regler.
Från och med nu tillåter jag mig själv att lägga upp bilder här utan att skriva någon text till. Motsatsen, alltså text utan bilder, är också okej. Inlägg som saknar bådadera kommer jag dock även fortsättningsvis att avstå från att publicera.
Sedan i onsdags ställer jag och Magdalena Stål ut fotografier i Café Mineurs trivsamma källarlokaler i Gamla Stan. Samtliga bilder är tagna under vår expedition i Filippinerna tidigare i år och hela arbetet med utställningen känns lite som ett bokslut för ett projekt som nu har pågått ganska länge. Om jag minns rätt började vi nämligen diskutera möjligheter att få visa upp bilderna redan i februari när flygbiljetterna bokades, alltså nästan ett halvår innan avresan. Det gör det extra roligt att nu få se dem pryda väggarna på en plats där flera av resplanerna faktiskt smiddes!
En snabbtitt på den betrodda vädersajten yr.no säger mig att det idag är mellan 25 och 30 grader varmt i landet med de över 7000 öarna. Ungefär som när vi var där i juli och augusti, alltså. Samtidigt rusar Sverige obevekligt vidare mot långkalsongstider. En färgsprakande höst är på väg att övergå i gråvinter, klockorna är tillbakavridna och Kung Bore har redan vågat visa sitt frostbitna tryne. Själv rusar jag också, men i snävare cirklar och iklädd illasittande tights. Sedan en tid tillbaka följer jag ett maratonträningsprogram och mina löprundor präglas numera allt oftare av halka, snor och isbitar i skägget. Men när jag drattar på arslet för tredje gången och sista backen upp till porten känns oövervinnelig så sitter det fint att kunna drömma sig tillbaka till en solstol och ett glas färskpressad mangojuice på en strand inklämd mellan dimhöljda berg.
Utställningen pågår 10/11-24/11 på Café Mineur, Stora Nygatan 31 i Stockholm. Titta gärna förbi i samband med en lunch eller fika, Mineurerna är bland annat ena baddare på att svänga ihop smarriga baguetter!