Jag har inte glömt er, min trogna trehövdade läsarskara. Men så länge elektriciteten fallerar ett par gånger om dagen och uppkopplingen på det lokala internetcaféet pendlar mellan noll och snigelfart så kommer det även fortsättningsvis att dröja ett tag mellan mina inlägg.
Sedan snart två veckor tillbaka befinner vi oss i Filippinerna – spökapornas, tuppfäktningarnas och de kritvita strändernas land (nej, jag har inte tagit några bilder av tuppfajter – det är inget för en bräcklig gräsätares ögon). Filippinerna är ett relativt enkelt land att resa i. Eftersom nästan alla här talar utmärkt engelska har jag tämligen lätt att göra mig förstådd på min hemmagjorda blandning av västgötska och väl valda citat ur amerikanska filmer. Här kommer lite breaking news: i veckan som gått har jag äntligen gjort de fyra utedyk som utgör sista etappen av min dykutbildning och kan härmed officiellt bocka av den utmaning jag antog hemma i Stockholm för snart över en och en halv månad sedan!
I övrigt tänker jag tills vidare fatta mig kort: jag lever, frodas och har det förbaskat bra.
Fina kort herr lillebror och grattis till OW! Fasen vad brun du har blivit på två veckor förresten! Hade sånär inte känt igen dig men jag tog det på vadorna.
Tack och tack! Ja, solen bränner ordentligt här. Då kortet togs var den extra stark, vill jag minnas. Sanden blev så fruktansvärt het att jag var tvungen att bära omkring Magdalena hela dagen, hon tvärvägrade helt enkelt att gå själv!