Fredrik Stål skriver och plåtar sig genom en tillvaro som immigrerad västgöte i Stockholm.
Ikväll ska jag plåta Jennie Abrahamson på Debaser Slussen. Jennie lirade keyboard när jag plåtade Ane Bruns konsert på Cirkus för två månader sedan. Ane Brun ska i sin tur framträda i talkshowen Skavlan ikväll.
En oförklarlig kraft verkar ha sammanfört oss i någon sorts mystisk triangeleffekt som jag inte förstår mig på. Vem ligger bakom detta? Har jag tolkat tecknen rätt?
Ska jag egentligen ens våga mig ut ur lägenheten en sådan här kväll?
Jag försöker låta bilderna do the talking den här gången. Ane Brun – Cirkus i Stockholm – fjärde oktober 2011 – stundom vackert, stundom svängigt som tusan. Hela konserten har inte kommit upp ännu, men ta en sväng förbi Gimme Indie om du vill lyssna på ett smakprov.
Säkert! rivstartar sitt framträdande och fyrar sedan av hit efter hit med smittande känsla och inlevelse. Eftersom mina öron går in i standby när jag håller i en kamera missar jag det mesta av spelningen, men mitt i alltihop lyckas jag uppfatta följande rader:
Kan vi heta något annat, Fredrik
Ska vi passa in nånstans
där man får sköta sitt eget huvud
men slipper sköta sig själv
Om det inte finns himmel, Fredrik
varför föddes man snäll
Det här med mina armbågar, Fredrik
jag ska vässa dom i kväll
Praise the lord, äntligen skriver någon en ny låt om en person som heter Fredrik. Det är du och Cornelis, Annika. Och jag blir hellre förknippad med den du sjunger om än med Fredrik Åkare som raggar småtjejer på logdans. Tack för att du ger mitt namn musikhistorisk upprättelse.
Ett annat band som jag fotograferade under årets upplaga av Popagandafestivalen är Those Dancing Days. Bara några dagar senare gick de ut med beskedet att de nu tar paus på obestämd tid. Om du vill lyssna på deras spelning – kanske den sista någonsin – så ska du besöka gimmeindie.se.
Med start idag kommer jag att lägga upp en serie inlägg med bilder från årets Popagandafestival. Först ut är Jenny Wilson – och er som missade eller vill återuppleva hennes konsert rekommenderar jag varmt att besöka gimmeindie.se!
Så här såg det ut när legenden Daniel Johnston trollband sin publik på Berns i onsdags kväll. Från denna grå mysoverall strömmade toner så vackra att även ett råskinn som jag var tvungen att bita ihop ibland för att inte börja darra på läppen. Bilderna är tagna på uppdrag av radiostationen Gimme Indie som spelade in och sände konserten live.
Vill du höra hur det lät? Gå gärna in och lyssna på inspelningen här.
Första dagen av årets Popaganda (27-28 augusti) avslutades med en svettig, sprattlande urladdning som fick festivalbesökare av alla sorter att släppa taget om sin svindyra miniatyrölflaska och rusa ut från serveringsområdet för att ge sig hän i ett böljande människohav av eufori och… jo, jag tror minsann att det var stolthet som lyste i mångas ögon.
Robyn verkar onekligen gå hem i alla läger sedan fem-sex år tillbaka. Finns det någon i detta land som missunnar henne den framgång hon upplever såväl på hemmaplan som på andra sidan Atlanten? Inte vad jag vet. Det känns som att alla har följt hennes utveckling och kan historien om hur hon har kämpat, gått sin egen väg och med hjälp av talang och hårt arbete tagit sig till den position hon har idag. Alla gillar Robyn helt enkelt.
Vad gäller hennes klädstil, däremot… Tänk om jag skulle ta på mig en sån liten jacka? Hur skulle det se ut? Ja, det får vi aldrig veta.