Foto: Magdalena Stål
Goddag!
Förra veckan påbörjade jag en dykutbildning av typ PADI Open Water Diver. Än så länge har jag bara hunnit med en teorilektion och ett poolpass, men jag ser fram emot att vid kursens slut vara certifierad att dyka ned till max 18 meters djup och kunna konversera hjälpligt på fem av de vanligast förekommande fiskspråken i Stilla havet.
Poolpass nummer ett gick ut på att jag och mina kurskamrater med kamratligt våld drogs ned till botten på en 4,5 meter djup hoppbassäng. Där nere skulle vi under ledning av instruktör utföra diverse övningar, som i stora drag handlade om att lära sig försvar mot de olika sorters fiskangrepp man kan råka ut för. Eftersom jag hyperventilerade större delen av tiden och gled in i någon sorts undervattensrus orsakat av syrebrist så är mina minnen från denna kväll höljda i ett klorluktande dunkel.
Om någon av er fyra som läser den här bloggen har dykcertifikat sedan tidigare så får ni gärna komma med tips inför mitt första utomhusdyk!
Dyk inte bakfull är mitt bästa tips. För det första ökar det risken att få dykarsjukan med typ tusen procent och för det andra är en spyra genom reglaget något jag aldrig vill uppleva igen.
Prova att komma ned till åtminstone 10 meter, för att kolla att hörselgångarna/trumhinnorna håller – innan du slänger ut en massa pengar på ett certifikat (som du kanske inte har sån nytta av).
..fast iofs känns det som det bara är jag här i världen som får skitont i bihålorna av att dyka.
Så: Borde vara lugnt.
Jon: Oj, låter som att det där kunde ha slutat riktigt illa! Dyngblöt, bakfull, nedkräkt och dykarsjuk är ingen höjdarkombination.
Bandola: Det låter smart. Men hur prova detta innan man har påbörjat kursen och betalat pengarna? Nu är i och för sig pengabiten redan avklarad, så jag kan väl inte annat än hålla tummarna och hoppas på att det går bra… Tack ändå!