Även om man kan tro det, så har min tillvaro inte alls varit händelselös den senaste tiden. Jag har tvärtom varit mycket aktiv och hunnit med en hel del utöver mina vanliga rutiner. Givna hästar har skådats i munnen, grisar har köpts i säckar och blå skåp har nyttjats till helt andra saker än vad de var snickrade för. Men en bragd är särskilt värd att uppmärksammas och lovsjungas kring lägereldarna nu i sommar.
Historien börjar med den här bloggens ursprungliga syfte. När jag skrev ned det hade jag just sagt upp mig från mitt dåvarande jobb och gett mig själv i uppdrag att hitta ett nytt på hundra dagar. Och idag är saken biff. Tidplanen höll inte, men efter cirka tvåhundrafyrtio dagar sprängde jag äntligen målsnöret och klev stolt upp på prispallen med ett signerat anställningskontrakt i näven. Sedan slutet av januari håller jag nämligen till här.
Det jag saknade allra mest förut var att få utlopp för min kreativitet. Men som copywriter på Sveriges tredje största kommunikationsbyrå får jag nu vara kreativ nästan precis jämt. Det känns rent ut sagt skitbra. Och med de orden sätter jag faktiskt punkt för detta kapitel eftersom jag har för avsikt att inte skriva något mer om mitt jobb här.
Men vad göra på fritiden när man har börjat försörja sig på sitt stora intresse? Luta sig tillbaka i länsstolen och rulla tummarna eller modigt höja blicken och börja planera nya hjältedåd? För er som känner mig kan svaret tyckas självklart. Trots det har jag beslutat att ge mig själv en ny utmaning. Vad det blir vet jag ännu inte. Men Hundra dagar kommer alltså att leva vidare och till dess att nästa uppdrag är spikat fortsätter jag att blogga utan mål och mening… Ni kommer med andra ord inte att märka någon större skillnad.