Kategori: Okategoriserade

Även om man kan tro det, så har min tillvaro inte alls varit händelselös den senaste tiden. Jag har tvärtom varit mycket aktiv och hunnit med en hel del utöver mina vanliga rutiner. Givna hästar har skådats i munnen, grisar har köpts i säckar och blå skåp har nyttjats till helt andra saker än vad de var snickrade för. Men en bragd är särskilt värd att uppmärksammas och lovsjungas kring lägereldarna nu i sommar.

Historien börjar med den här bloggens ursprungliga syfte. När jag skrev ned det hade jag just sagt upp mig från mitt dåvarande jobb och gett mig själv i uppdrag att hitta ett nytt på hundra dagar. Och idag är saken biff. Tidplanen höll inte, men efter cirka tvåhundrafyrtio dagar sprängde jag äntligen målsnöret och klev stolt upp på prispallen med ett signerat anställningskontrakt i näven. Sedan slutet av januari håller jag nämligen till här.

Det jag saknade allra mest förut var att få utlopp för min kreativitet. Men som copywriter på Sveriges tredje största kommunikationsbyrå får jag nu vara kreativ nästan precis jämt. Det känns rent ut sagt skitbra. Och med de orden sätter jag faktiskt punkt för detta kapitel eftersom jag har för avsikt att inte skriva något mer om mitt jobb här.

Men vad göra på fritiden när man har börjat försörja sig på sitt stora intresse? Luta sig tillbaka i länsstolen och rulla tummarna eller modigt höja blicken och börja planera nya hjältedåd? För er som känner mig kan svaret tyckas självklart. Trots det har jag beslutat att ge mig själv en ny utmaning. Vad det blir vet jag ännu inte. Men Hundra dagar kommer alltså att leva vidare och till dess att nästa uppdrag är spikat fortsätter jag att blogga utan mål och mening… Ni kommer med andra ord inte att märka någon större skillnad.

Foto: Magdalena Stål

Goddag!
Förra veckan påbörjade jag en dykutbildning av typ PADI Open Water Diver. Än så länge har jag bara hunnit med en teorilektion och ett poolpass, men jag ser fram emot att vid kursens slut vara certifierad att dyka ned till max 18 meters djup och kunna konversera hjälpligt på fem av de vanligast förekommande fiskspråken i Stilla havet.

Poolpass nummer ett gick ut på att jag och mina kurskamrater med kamratligt våld drogs ned till botten på en 4,5 meter djup hoppbassäng. Där nere skulle vi under ledning av instruktör utföra diverse övningar, som i stora drag handlade om att lära sig försvar mot de olika sorters fiskangrepp man kan råka ut för. Eftersom jag hyperventilerade större delen av tiden och gled in i någon sorts undervattensrus orsakat av syrebrist så är mina minnen från denna kväll höljda i ett klorluktande dunkel.

Om någon av er fyra som läser den här bloggen har dykcertifikat sedan tidigare så får ni gärna komma med tips inför mitt första utomhusdyk!