West Side Story

Lägg inte band på mig, Bovallstrand.

I helgen drog jag västerut för att spendera tid med min familj. Förutom att agera flytthjälp, spela Nintendo 64 och inmundiga den obligatoriska pizzan (Trollhättans kebabsås har för närvarande 1153 fans på facebook) hann jag även med en avstickare till kusten tillsammans med mina två bröder. Jag mådde som en ingift prins från Ockelbo! Barndomens somrar med solvarma klippor, vita badskor och messmörsmackor i kylväska gjorde sig starkt påminda.

Samtidigt infann sig som en måsskit på kulglassen en annan flyktig men välbekant känsla. Det är ju något visst med att återvända till sina geografiska rötter; att besöka platser som man har tillbringat en betydande del av sitt liv på. Rätt vad det är kan man råka falla tillbaka i sitt gamla jag och glömma allt som har hänt sedan man gav sig av därifrån. På både gott och ont.

2 thoughts on “West Side Story”

  1. BILDFÖRKLARING. Det är inte en kulglass med måsskit på som syns bland stenar och böljande blåstång på det nedre av fotografierna utan Fredriks äldre bror Anders som rensar makrill.

  2. Korrekt! Och på vänstra bilden i mitten kan man se undertecknad ligga och lapa sol på en klipphäll. Tyvärr har jag råkat beskära fotografiet så att man inte ser sarongen som jag bär nonchalant nedhasad på mina hala fiskhöfter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *